18 år
Nu ska jag plita ner mitt första inlägg som 18-åring. Herregud, jag är myndig men känner mig inte alls ett dugg äldre eller klokare.. Det är konstigt det där, med frågan som man alltid får när man fyller år; "Hur känns det?" Vad ska man svara? Jag kommer att köra på, "Likadant som igår som när man vaknar tidigare än vad man måste och är jättepigg, som om man vore rädd för att man har försovit sig eller liknande, och sen kollar man på klockan och då visar det sig att de är (låt oss säga) tre timmar kvar innan man måste kliva upp. Då lägger man sig med lättnad ner och somnar om igen. Men den känslan som man får när man ser att man kan få sova lite till, så känns det att fylla år." Där, mina kära bloggläsare, fick ni något att tänka över.
Jag kan ju nämna att jag sitter i sängen i min lilla röda (som är blå på insidan) stuga på tomten och skriver detta inlägg. Jag kom på igår att internet kanske funkar här ute också, så jag provade och det visade sig att det gjorde det! Fick också frukost på sängen idag, eftersom att jag inte fick några som sjöng för mig igår morse på den "riktiga" dagen. Min mamma, lillebror, mormor och morfar ville nog inte gå upp före tjugo i fyra bara för att sjunga en sång som man har hört i hela sitt liv. Men det är jag rätt glad för måste jag medge. Det betyder att jag slapp dom hemska morgonbilderna på en halvdöd varelse. Allt ihop är som en mardröm. Jag kommer ihåg när man var ,liten och man hade jättesvårt för att somna natten innan födelsedagen och julafton. Man var så spänd på vad man skulle få och så vidare. Det har gått över för länge sedan och nu är det jätteskönt att ingen kommer och sjunger för mig på morgonen. Däremot tog mina kära familjemedlemmar ton när vi satt vid bordet och åt middag. Huvva. Varför måste man bli utsatt för det? Jag känner det som om mitt personal space blir intrampat på och att jag känner mig högst obekväm.
Klockan tolv blire det tårta här hemma. Då kommer mitt personal space en en gång att bli erövrat med sång, and I will once more be tested in my ability of smiling even if I feel extremely uncomfortable.
Det kanske kommer att inlägg efteråt, om jag överlever mina "plikter" som nybliven 18-åring.Föresten, Grattis Signe!
Hon fyller år idag!
