Flummigt värre
"Två gräs om dagen, vad har du rökt idag?"
Min kära mor och min kära bror hade roligt vid middags bordet. Både Johan och mamma kunde inte prata. Jag menar, hur får man avgasrör till gasavrör..? Det är en fråga som man kanske aldrig får svar på.. Vi satt och diskuterade hur Sveriges nationalsång går. Det var mycket intressant och väldigt, hmm.. hur ska jag säga, det kändes väldigt obekvämt på något sätt. Att sitta vid matbordet och sjunga nationalsången. Nej, det kommer jag aldrig att göra om! Anledningen till att vi började diskutera nationalsången var för att vårat kära fotbollslag just "sjungit" (vissa sjunger, andra står helt stela och fokuserade) nationalsången eftersom de spelade mot Spanien i EM idag, en match som jag förövrigt bara såg från och till men dom spelade väldigt bra, måste jag säga. 1-2 till Spanien.
Tillbaka till ämnet. Jag är nästan på väg att snacka bort mig själv här. Inte bra. Måste försöka bevara den röda tråden, vilket inte är så lätt när mina tankar andrar iväg. Vart var jag nu? Ja, just det. Nationalsången vid matbordet. Vi kom fram till att vi bara kan början. Och den delen som återstår låter lite.. ja.. jag vet inte men jag skulle nog aldrig kunna sjunga det.. Men frågan är ju om man någonsin kommer att göra det? Man gör det ju nästan aldrig så vi släpper det.
Jag fick läsa två texter som min kära kusin skrivit. Det var såna texter som man skriver när man inte har något för sig, eller bara vill skriva något. Dom var mycket underhållande. Jag skickade henne de texter som jag skrivit. Jag har nästan inte låtit någon få läsa dom eftersom jag tycker att dom är lite.. jaa.. jag vet inte..
Min blogg är ibland lite som en dagbok. Vilket inte var min mening men det bara blev så. Eller om jag tänker efter, vad är en dagbok? Vad är det som gör en dagbok till en dagbok? Enligt min mening så är en dagbok personlig och man får skriva vad fasiken man vill i den. man kan skriva om hur ens dag varit, vad man gjort eller om man har några problem. Man kan som prata av sig med sig själv. Bara en själv, pennan och dagboken vet vad man skriver om man vill ha det så. Ja, nu svamlar jag. Hur många vill läsa om det jag just skrivit? Nej, trodde väl det, ingen.
Ojoj. Det är det enda jag kan säga nu. Ojoj. Vi kan avsluta med;
Tack för visat intresse!
